Projekt

Jag har ett 19"-rack i förrådet (vi har förråd inne i lägenheten), när jag efterhand fyllt det med saker har jag märkt en klar tendens att förrådet blir varmt, det är närmast kroppstempererat där inne på dagarna.

Jag måste installera någon slags kylning, men vad? Jakten inleds...

Jag ska dessutom ha plats för den nya Itaniummaskinen som ska dyka upp. När den dyker upp kommer jag ha Intel IA32, IA64, MIPS, ARM och POWER representerade där hemma - och värmen kommer öka ytterligare...

Ny iPad, nytt iOS

Apple har som alla redan läst annonserat en ny iPad med grym högupplöst skärm, bra kamera och snabb CPU+GPU.

Och iOS 5.1 som lanserades samtidigt som ovan annonserades är redan installerat på min iphone 4. Funkar finfint.

Det lär ju bli en ny iPad senare i år när hysterin lagt sig.

Power, fortfarande herre på täppan

IBM Systems Director, efter införandet

Det är lika bra att säga det så det blir överstökat; IBM Systems Director är ett krångligt och långsamt verktyg med djup integration i IBMs mjuk- och hårdvara. Det är den sista biten som är nyckeln till varför vi valde att implementera den på BCRS.

Med klienten på plats kan man se såväl mjukvaru- som hårdvaruinventarie och man kan borra sig ner i de båda för att hitta eventuella fel. För mig är det speciellt användbart med hårdvarudelen så jag slipper göra en okulär besiktning av våra servrar för att upptäcka gula lampor på maskiner eller diskar.

Klienten lider tyvärr även den av svårt krångel och är en rejält saftig bit att installera på över 100MB.

Servern tog inte mindre än två timmar att installera och naturligtvis ska man skapa en användare ungefär en timme in i installationen. Hade någon tänkt igenom det hade bett en skapa användaren alldeles i början eller i slutet, man sitter ju inte direkt och kollar på en installation som tar två timmar. Maskinen jag installerade servern på har förvisso några år på nacken men det är ändå en maskin med 8 stycken Power4-CPU:er på 1.42GHz och 32GB RAM. Jag har aldrig lyckats belasta maskinen speciellt mycket förut så jag blev förvånad över installationstiden.

Edit: Glömde tillägga att det inte är så att servern under installation scannar ditt nätverk eller så, allt det gör man direkt efter installationen så det känns helt enkelt bara mysko att det tar sån tid.

Men när jag installerade klienten föll det mesta på plats, det är en procedur som verkligen tar 12-15 minuter alldeles oavsett vilken CPU man installerar den på - och du måste även köra tsclient /console för att installera klienten, en alldeles vanlig Terminal Server-session fungerar inte. Såväl gamla Pentium 4-häckar som Xeon-proppar ger samma långsamma resultat.

Agenten är även installerad på AIX (installeras med servern) och i (OS/400 alltså). Jag räknar med att installera den på nya ESX-servern också vad det lider men har förstått att det är en del dokumentation att gå igenom innan.

Användargränssnittet kommer man åt via webläsare och även här är känslan av sirap till en början nästan överväldigande. Tillika är gränssnittet komplicerat och ologiskt. Jag hoppas verkligen de jobbat på de här sakerna till 6.2-releasen som är runt hörnet.

Jag ska fortfarande installera de utökade funktionerna för att hantera virtuella miljöer samt nätverk men jag har valt att sätta förväntningarna lågt inför den resan.

Slutet för Itanium?

Intels Itanium-linje med CPU:er har inte haft det lätt här i livet.

Efter flera förseningar dök CPU:n till slut upp och var inte alls så snabb som utlovats. Felet har väl rättats till vid det här laget men dels är skadan redan gjord och när Intel annonserade en ny Itaniumgeneration nyligen passade de på att påpeka att deras X64-CPU:er var de snabbaste serverchippen de har. För de som velat se har tecknen funnits där nästan ända sedan introduktionen: Itanium som plattform kommer inte överleva.

Den senaste spiken i kistan är att Microsoft slutar supporta plattformen. Har man Itanium kan man alltså välja mellan Linux, HP-UX och OpenVMS. Jag vet inte hur ni känner men jag skulle inte direkt vilja satsa på de två sistnämnda.

ALL YOUR DATA ARE BELONG TO US

IBMs största AIX-maskin (om man inte ger sig på HPC-system) är minst sagt grym.

Power7 är här

Historien upprepar sig

Precis som Power6 och Power6+ varit de snabbaste CPU:erna man kunnat köpa för pengar sen de lanserades upprepar sig historien med Power7 som nu visats upp.

20 petaflop-superdatorn som byggs av IBM är byggd på just Power7, varje Power7 har 8 kärnor som i sin tur kan köra 4 trådar samtidigt och kommer finnas i 3.5GHz och 4GHz-varianter till att börja med.

Kort sagt, ett monster.

It's good to be the king

IBMs Power7 kommer under första halvan av 2010.

8 cores per CPU och 4 trådar per core == feeeeet processor. Den ska dessutom klockas över 4GHz.

Kort sagt; ett monster.

Femårsplanen

Jag gissar att vi under hösten/vintern får se Intels nya quadcore-CPU:er för bärbara datorer men förutom fler kärnor kommer varken Intel eller AMD göra mycket annat under överskådlig framtid.

Jag räknar med att min 2.13GHz Macbok Air kommer kunna hänga med i fem år som min hemmaskin. Det ger upphov till en del funderingar att den startar upp och startar applikationer mycket fortare än min Mac Pro, det är tydligt att SSDn i Macbook Air ger en otrolig skjuts åt I/O-operationer eftersom det är den enda faktorn Macbook Air har till sin fördel jämfört med Mac Pro:n.

Hur som helst, om inget revolutionerande händer inom fem år tror jag det kan gå vägen. :)

Min syster använder för övrigt fortfarande en maskin från 1998, förvisso var det en kraftfull pjäs då men idag känns dubbla 450MHz Pentium II Xeons och 1GB RAM inte så imponerande.

Parallelism

Efter att Megahertzkriget tog slut med Intels 4GHz Pentium 4-processor (de enda som inte förstod det är IBM) har processorindustrin fokuserat på att addera flera "cores" på samma CPU, egentligen alltså sätta fler CPU:er på samma silikonbit.

Problemet med det är att programmeringsspråk och verktyg inte följt med utvecklingen speciellt bra. De flesta applikationer delar nuförtiden upp sig i trådar, lättviktsprocesser inom samma process och operativsystemen av idag försöker distribuera trådar över så många CPUer som bara möjligt. Problemet här är att det inte är speciellt effektivt i verkligheten.

Man ser inte en hundraprocentig hastighetsökning bara för att man har en extra kärna (core) i processorn. Resultatet brukar alltsom oftast istället bli att man har en kärna som jobbar som tusan medan den andra mest sitter och rullar tummarna och väntar på något att göra.

Microsoft och Intel jobbar intensivt med program för att utbilda programmerare och skapa kompilatorer som ska öka parallelismen och därmed exekveringshastigheten och nu hoppar Apple på tåget och slår sig som vanligt hårt för bröstet.

OpenCL, Open Computing Language, ska hjälpa utvecklare att få ut processorprestandan från de kraftfulla grafikkorten i våra maskiner och applicera den på våra vanliga applikationer och en teknologi de kallar "Grand Central" ska öka parallelismen i operativsystemet.

Medan OpenCL åtminstone har en teknisk förklaring bakom sig är beskrivningen av Grand Central betydligt mer fluffig och diffus.

Jag hoppas att Mac OS X 10.6 (kodnamn Snow Leopard) som ska leverera de här teknologierna lever upp till förväntningarna.

Insane framerates

Jag brukar rippa dvdfilmer med Handbrake, det är enkelt och går ganska snabbt, cirka 2,5 till 3 timmar på min Mac Mini. Jag testade att rippa en med min MacBook och den gör det på strax under 1 timme...