IBM Systems Director, efter införandet

Det är lika bra att säga det så det blir överstökat; IBM Systems Director är ett krångligt och långsamt verktyg med djup integration i IBMs mjuk- och hårdvara. Det är den sista biten som är nyckeln till varför vi valde att implementera den på BCRS.

Med klienten på plats kan man se såväl mjukvaru- som hårdvaruinventarie och man kan borra sig ner i de båda för att hitta eventuella fel. För mig är det speciellt användbart med hårdvarudelen så jag slipper göra en okulär besiktning av våra servrar för att upptäcka gula lampor på maskiner eller diskar.

Klienten lider tyvärr även den av svårt krångel och är en rejält saftig bit att installera på över 100MB.

Servern tog inte mindre än två timmar att installera och naturligtvis ska man skapa en användare ungefär en timme in i installationen. Hade någon tänkt igenom det hade bett en skapa användaren alldeles i början eller i slutet, man sitter ju inte direkt och kollar på en installation som tar två timmar. Maskinen jag installerade servern på har förvisso några år på nacken men det är ändå en maskin med 8 stycken Power4-CPU:er på 1.42GHz och 32GB RAM. Jag har aldrig lyckats belasta maskinen speciellt mycket förut så jag blev förvånad över installationstiden.

Edit: Glömde tillägga att det inte är så att servern under installation scannar ditt nätverk eller så, allt det gör man direkt efter installationen så det känns helt enkelt bara mysko att det tar sån tid.

Men när jag installerade klienten föll det mesta på plats, det är en procedur som verkligen tar 12-15 minuter alldeles oavsett vilken CPU man installerar den på - och du måste även köra tsclient /console för att installera klienten, en alldeles vanlig Terminal Server-session fungerar inte. Såväl gamla Pentium 4-häckar som Xeon-proppar ger samma långsamma resultat.

Agenten är även installerad på AIX (installeras med servern) och i (OS/400 alltså). Jag räknar med att installera den på nya ESX-servern också vad det lider men har förstått att det är en del dokumentation att gå igenom innan.

Användargränssnittet kommer man åt via webläsare och även här är känslan av sirap till en början nästan överväldigande. Tillika är gränssnittet komplicerat och ologiskt. Jag hoppas verkligen de jobbat på de här sakerna till 6.2-releasen som är runt hörnet.

Jag ska fortfarande installera de utökade funktionerna för att hantera virtuella miljöer samt nätverk men jag har valt att sätta förväntningarna lågt inför den resan.

En doldis

Utanför ekonomiavdelningen är det få som vet något om IBMs minidatorsystem AS/400 eller som det heter nuförtiden: IBM Power Systems i.

Som namnet starkt antyder handlar det om maskiner baserade på IBMs POWER-arkitektur vilket i sig inte är något konstigt, även IBMs UNIX - AIX - körs ju på POWER (Power Systems p). Det som gör systemen speciella är att man fortfarande sitter med en grönskärm mot dem och att operativsystemet (tidigare kallat OS/400 men numera bara bokstaven i) är minst sagt unikt. Man har en enhetlig minnesmodell och ett lager firmware som översätter instruktioner från i till den underliggande arkitekturen.

Alltså ett helt operativsystem som körs på samma sätt som Java-program fast det kom många, många år innan Java dök upp. Det gör ju att hela operativsystemet lätt kan flyttas mellan processorarkitekturer utan att användarna behöver bry sig om att byta program - något som också hänt.

Nyligen intervjuades Ross Mauri som är GM för Power Systems (dvs. både i och p) om i:s framtid.

64 bitar

PC Magazine har en artikel med namnet 64-bit computing has finally arrived.

Det de menar är i själva verket att Windows nu fungerar någorlunda i 64-bitarsversion.

IBM skeppade de första 64-bitarssystemen, IBM 7030, 1961. AIX har varit 64-bitars i säkert 10 år, OS/400 ännu längre. Linux, enligt PC Magazine, har varit det i 8 år.

Men nu har det alltså äntligen anlänt till PC Magazine...

Bandstationer och Windows=Voodoo

Kör man Unix-liknande operativsystem eller special-OS som IBMs i kan man lugnt räkna med att det finns diverse små verktyg för att styra, läsa och allmänt hantera bandstationer som är kopplade på systemet.

På Windows däremot där man har "enhetsbokstäver" har jag alltid förväntat mig att bandstationer ska dyka upp som bara ännu en enhetsbokstav och att jag ska kunna göra vanliga filoperationer. Så är det ju nu inte, istället får man antingen drivrutiner som är specifika för ett visst backupprogram (som t.ex. Tivoli Storage Manager) eller generella drivrutiner som ger någon slags enhet utan någon vidare förklaring.

På jobb fick vi in ett band till en gammal rullbandare, vi har kvar bandstationer som är flera decennier gamla för just sådana tillfällen. Uppdraget: få ut filerna i ett format som är läsbart i Windows.

Efter att ha DUPTAP:at bandet (något man gör i OS/400 som fortfarande har stöd för bandstationer som tillverkades vid Hedenhös storhetstid) till LTO1 såg vi att det handlade om bara drygt 500 kilobyte data och jag hade en idé om hur vi skulle återläsa det på Windows - om jag bara hittade verktyg för det.

Lyckligtvis har en spanjor portat ett antal Unix-verktyg till Windows och jag testade framgångsrikt dem. Framförallt var mt och rcopy-kommandona de som avgjorde saken och gjorde att vi kunde läsa tillbaka data som skrivits ner för 20 år sedan och som kunden sedan länge förlorat förmågan att återläsa.

Om du står inför ett dylikt, ganska nischat, problem kan jag alltså varmt rekommendera LCUtils.zip. Det sköna är att verktygen är släppta under GNU GPL.

Och om du är den som lagrar undan aldrig så små datamängder - MIGRERA DITT DATA NÄR DU BYTER HÅRDVARA.

Förvirring och mystik!

Den 21 mars lanserades Version 6 Release 1 av i5/OS eller OS/400 som det kallades förr.

System i (AS/400) och System p (RS/6000) har nu, nästan samtidigt, blivit en och samma hårdvaruplattform under namnet Power (det har varit på gång ganska länge och är ingen chock) och för formens skull har i5/OS också fått ett nytt namn: i. Allvarligt, i. Och Version 6 Release 1 skalades också bort, så nu är det i 6.1.

Märkligt, men vi får se hur det kommuniceras från IBM, jag hoppas på succé iaf. Power och i förtjänar det.

IPL av System i via Terminal Server...