Ny skrivare

Min gamla Canon, en bläckstråleskrivare, hade slammat igen. Jag skriver inte ut så ofta...

Så jag begav mig istället på jakt efter en ny laserskrivare och valet föll på en Lexmark E260d som jag köpte på Netonnet för 799 kronor.

Jag kopplade in den som jag gjort med den gmla Canonskrivaren på min Time Capsule. Macen plockade upp den direkt, i Linux körde jag lpinfo -v på kommandoraden och då fick jag URI:n till printern. Den klistrade jag sedan in i panelen för utskrifter:

Det funkade direkt och för mig som sällan pysslar med skrivare var det förvånansvärt smidigt. Jag hade väntat mig någon smärre CUPS-mardröm.

Skrivaren inkopplad

Mac minin får agera skrivarserver, vilket känns naturligt. Som vanligt när man gör något på Mac så bara funkar det. Jag installerade pliktskyldigast programvaran från Canons cd-skiva som det stod i Quickguiden och tryckte sen in USB-kabeln och vips har skrivaren bara dykt upp i inställningspanaelen för skrivare. Jag väljer att dela ut den och våra Macbooks hittar den automagiskt och installerar den med ett knapptryck.

Inga konstiga IP-anslutna skrivare som måste knappas in för hand under Lokala Skrivare som i Windows och inget sökande efter drivrutiner. Chocken efter år av tröskande i Windows är total.